Stulet inlagg om knasigheterna pa femtiosexan!

Anna hade gjort en sa bra uppdatering sa jag stal den av henne!
 
 
I söndags anlände vår sista flatmate, Adam. Adam pluggar i samma klass som Jonathan, men kommer från Nordirland. Cooolt tycker jag som har en förkärlek till Irland.
 
Rätt roligt att vi är i samma situation alla fyra. Jag och Sofia går i samma klass men kände inte varandra så bra innan vi kom hit, och Jonathan och Adam går i samma klass men känner inte varandra så bra. 
 
Jag och Sofia har hittills under denna resa upptäckt att vi är rätt lika varandra på många sätt. Vi skrattar åt samma saker, har roliga och allvarliga diskussioner, reflekterar över saker och så vidare. Verkligen härligt, och Sofias positiva energi smittar verkligen av sig. Fantastiskt :)
 
Jag och Sofia har misstankar om att våra flatmates tycker att vi är rätt konstiga och att vi alltid är oseriösa samt lite farliga ur en säkerhetsaspekt. Bara sedan Adam anlände i söndags har några situationer fått oss att tvivla på hur vi egentligen framstår...
 
Sofia: Anna, what would you like to drink to our dinner? Breezer?
Jag: Oh, yes, that would be nice! 
Adam: Sooo.. do you guys drink everyday..?
Jag: .... (jag väntade på att Sofia skulle svara, för jag var upptagen med något annat tyckte jag)
Sofia: ... yes...?
Adam: Oh.. okay... that's fine. I mean.. I'm Irish!
 
Det har alltså visat sig att när Sofia inte hör vad någon säger så svarar hon automatisk ja, istället för att be personen att ställa om frågan eller något annat. Detta kan få oväntade konsekvenser!
 
 
Igår när jag och Sofia kom hem från jobbet så var vi jävligt trötta och killarna stod i köket och lagade mat. Även vi tog plats i köket för att laga mat. Jonathan försvann så fort han hade ätit klart och Adam stod och lagade mat tillsammans med oss en stund. Vi har fått lära dem lite om asylprocessen, eftersom de "thought that we let everyone in", vilket inte riktigt är fallet.
 
Efter en stund avviker Adam genom att säga "eehm.. I'm just gonna go up to my room, with my food, and read som emails..". Vi tror att de underviker att äta middag med oss av någon anledning. Vi förstår dock inte varför. Vi som är så himla trevliga och rara. 
 
En stund senare börjar vår flummighet ta över. Vi börjar nynna på en melodi som vi haft på hjärnan hela dagen, och Jonathan kommer ut i köket och undrar vad tusan vi håller på med. Vi förklarar att det är en melodi som fasnat på hjärnan och att vi nynnat på den hela dagen, men att vi inte vet vart vi fått den ifrån. Han skrattar lite åt oss och går tillbaka in på sitt rum. Jag och Sofia utvecklar olika scenarion kring melodin och skrattar högljutt. Sofia bestämmer sig för att hon har ätit klart och ska gå bort med sin tallrik. Plötsligt hittar hon något mellan sina fötter och böjer sig ner på det lustigaste sättet jag någonsin sett, samtidigt som jag tar en klunk med vatten. Jag håller på att spotta ut vattnet överhela köksbordet och brister ut i ett asgarv. Sofia fattar ingenting men börjar skratta ändå. Det slutar med att Sofia ligger på köksgolvet och skrattar och jag sitter på stolen och tjippar efter andan. Plötsligt hör vi hur Jonathan låser in sig på sitt rum, haha! 
 
Idag kom vi hem och skulle laga pannkakor. Jonathan frågade varför vi ska göra pannkakor av alla maträtter som finns och göra, och jag utbrister "It's pancake-tuesday!" Plötsligt hamnar vi i en diskussion i om det verkligen finns något som heter pancake-tuesday eller inte. Jag och Sofia hävdar att det absolut inte finns, men Jonathan håller inte alls med oss. 
 
Jag: There's fat tuesday though..
Jonathan: Yeah, that's it!!! That's what I meant!
Sofia: But then you don't eat pancakes....
Jonathan: What do you eat then..?!
Jag: Semlor!
Jonathan: What the fuck is that? 
Sofia: Lika a... bun..
Jag: With whipped cream..! and..
Sofia: I don't know what's it called.. 
Jag: ööh... marsipan? I don't know what it is in English though...
Jonathan: It's marsipan in english (med annan betoning dock)
 
Sen försökte han sig på att uttala marsipan på svenska, vilket lät sjukt roligt. Undra om vi låter lika roliga när vi pratar engelska? Hur som helst kom vi fram till att jag och Sofia borde bjuda på semlor, samt att vi borde äta pannkakor på fat-tuesday nästa vecka.
 
Sen skulle jag och Sofia börja steka våra pannkakor, och vi är ju inte riktigt överens med dessa gasspisar som finns här. Vi håller jämt och ständigt på att bränna ner huset, eller så tar det alldeles för lång tid att laga mat för att vi inte vågar öka värmen och gasen. Tacka vet jag sveriges spisar där det är plattor som man bara vrider av och på! Inga större brandrisker där, åtminstone inte jämför med mig och Sofia i köket här.
 
Vår första pannaka blev ingen hit och Adam tittade lite underligt på den och frågade sedan
Soo... is this how you make pancakes in Sweden...?
 
En stund senare råkade vi sätta eld på en panna. Inget allvarligt, men ändå. Vi blev rädda och Sofia skyndade sig att ta bort stekpannan från spisen. Vi andra stod bara och tittade på spisen där det fortfarande brann rätt vilt. Sofia säger på svenska "kan ni sänka värmen?!?" och det enda jag kan tänka är "men sofia.. killarna förstår nog inte svenska...". Adam räddade slutligen situationen genom att sänka värmen.
 
Jag förstår inte varför de är så skeptiska till mig och Sofia och vårt sätt att vara?! ;) Vi sysslar väl inte med konstiga saker :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0